Tredje besöket…

 

Mitt Paradis På Jorden!
 
I torsdags var jag på mitt tredje besök där jag går och gör min neuropsykiatriskautredning. Efter det besöket har jag mått riktigt dåligt och har därför inte orkat uppdatera bloggen! 
En neuropsykriatisk undersökning tar på krafterna, det kanske man inte tror men så är det. Testerna jag gjorde i torsdag kräver mycket koncentration och närvaro så det skulle vara jobbigt och krävande för vem som hälst. Lägg då till ångest, oro och en fruktansvärd trötthet som gör att du redan har svårt att koncentrera dig. Då blir dessa tester ännu mer krävande!

Jag vet inte riktigt vad testerna kallas för, men jag skulle beskriva dem som en form av ”intelligenstest” och koncentrationstest. Det första testet jag gjorde skulle jag titta på en svart datorskärm där det kom upp bokstäver i olika intervaller. För varje bokstav som kom upp skulle jag trycka på mellanslaget så snabbt som möjligt, men när det dök upp ett X skulle jag inte trycka. Låter kanske inte särskilt svårt eller ansträngande men det kan jag säga att de var. Det här testet tog 15min och här kollade dem koncentrationen och resktionstiden. Sedan följde ett fler tal tester. 

Efter ett antal tester orkade jag inte mer, så då fick jag göra ett självskattningstest. Något som också är påfrestande då man ska ransaka sig själv genom i stort sätt hela livet och med frågor som inte alltid är helt lätta att svara på. Genom självskattningstestet kunde man konstatera att jag har, kronisk depresion, kronisk ångest/panikångest och kronisk ”oro” (som hette något annat än oro på finare språk) Är ju aldrig roligt att få reda på att man har en kronisk sjukdom även fast jag i stort sätt har levt med detta dagligen genom hela livet!

Dagarna och nätterna efter har varit riktigt jobbiga och det är först idag som jag börjar må något bättre. En dag utan kraftig ångest och en väldig trötthet är en dag för återhämtning. När man är inne i en dålig period är dessa dagar väldigt välbehövliga och välkomna! De behövs för att inte tappa livsgnistan helt och för att orka med de dagar som är sämre. 

Trotts dåliga dagar under Påsk Helgen har jag ändå haft mysiga dagar med familjen. Familjen är oerhört viktig för mig, med dem kan jag vara mig själv och jag behöver inte lådsas att jag är pigg och glad fast jag inte är de. Samtidigt gör dem att jag får må lite bättre under vissa stunder även fast jag har en dålig dag! 

Även träning är viktigt för mig och de har jag pratat om tidigare, men även att få vara ute i naturen och att få jobba med kroppen är otroligt viktigt. Då är det skönt med ett lantställe som ligger precis vid vattnet. Där tillbringa jag och familjen Påskafton med vår röjning i trädgården. Så skönt att få vara ute i friskluften och arbeta lite med kroppen. För mig är det bästa meditationen och det är här jag kan hämta krafter. 

Naturn och havet är meditation för mig!
 
Imorgon åker jag till Göteborg i en och en halv vecka för jobb. Jag ska försöka uppdatera bloggen snart igen och då kommer jag skriva om – neuropsykriatiskutredning väntetid 2-3år

Annonser

Andra Besöket…

Långpromenad i Trosa för att rensa huvet och sortera tankarna efter andra besöket.

Då har det gått några dagar sedan jag skrev sist. Vissa dagar har varit lite bättre och andra sämre. Nätterna är för till fället väldigt långa, vilket är jobbigt då man aldrig får känna sig utvilad. 
I måndags åkte jag till min mamma i Trosa och jag ska vara här hela veckan. Ni som inte känner mig undrar säker varför jag ska vara här en hel vecka? Jag är ju som sagt var gift sedan drygt 3år tillbaka och har varit tillsammans med samma man i 13år. Men just nu är han i Florida och har varit där snart två månader och ska vara borta ca tre veckor till. Jonny är elitidrottare och ligger på träningsläger med landslaget, därför är jag helt enkelt i Trosa hos min mamma för att slippa vara själv allt för mycket. Sedan blir det också lite närmre när jag ska till Stockholm och så är det ju Påsk.

Idag har jag varit i Stockholm på mitt andra besök. Och det kändes som att allt drog igång på riktigt. Mamma var med och dem gjorde en såkallad anhörig intervju. Det innebär att vi gick igenom hela mitt liv, från mammas graviditet till mitt liv idag. Är påfrestande och jobbig att försöka minnas alla turer som har varit fram och tillbaka men mest var det mamma som prata. 

Att må psykiskt dåligt har så klart en stor påverkan på både nära och kära. Det är som vilken annan kronisk sjukdom som helst. Den tar mycket tid och energi från alla! Som anhörg ska du både stötta, peppa och hjälpa till med de saker som går att hjälpa till med. Jag är lyckligt lottad och så tacksam för att jag har en sådan fin familj! Det är tyvärr allt för många som inte har det och måste genomlida denna hemska sjukdom själv och med allt vad det innebär. 

Min mamma har alltid varit min stöttepelare och bästa vän, hon har gjort så mycket för mig genom mitt liv så jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne! Så självklart är det jobbigt för henne att börja dra upp en massa minne och försöka minnas allt som har varit. Dem som känner mig utan och innan är min mamma, Jonny och min mormor. Det är ni som vet hur jag verkligen mår och jag vill tacka er för att ni finns. Utan er vet jag inte var jag hade varit idag! 

Jag vet att det som anhörig inte alltid är så lätt och att det många gånger är svårt att förstå. Har man inte själv lidit av någon form av psykisk ohälsa är det svårt att förstå, eller de är kanske rent ut av är omöjligt att förstå. 

Det bästa du kan gör är att bara finnas där, du behöver oftast inte säga så mycket! Att säga ryck upp dig är ett ord som jag själv inte tål att höra och jag tror många håller med mig? Det gör inte att man mår bättre snarare tvärt om! 

Nu börjar klockan bli mycket så jag ska börja avrunda mitt inlägg. Imorgon ska jag upp tidigt igen för att bege mig till kliniken i Stockholm och för ännu en dag som för hoppningsvis ska ta mig närmre ett svar… Jag hoppas på att jag orkar uppdatera bloggen imorgon med!

Sov Så Gott!

Dåliga dagar…

Blogg4

Bild tagen efter min löprunda här om dagen.

Bästa medicinen = TRÄNING

Vill börja med att tacka för all positiv respons jag fått på mina två första inlägg! Det gör mig så motiverad till att skriva mer. Jag vill också uppmana er att dela med er av min blogg till era vänner och bekanta. Kanske är det någon som känner igen sig eller kanske är det någon som lär sig något nytt. Tackar på förhand.

Den här veckan har bestått av mycket ångest och dåligt med söm, därför har det tyvärr inte blivit något nytt inlägg för än nu.

Mina två senaste veckor har bestått av mycket jobb och många nya intryck. För en ”normal” person skulle nog dessa veckor inte kännas så hektiska men det är just de som skiljer mig från en ”normal” person. Jag klarar helt enkelt inte av lika mycket som en ”normal” person och det som är för mycket för mig är antagligen inte för mycket för dig.  Så fort de blir för mycket resulterar det allt som oftast i att jag kommer in i en sämre period. Då blir ångesten värre, oron i kroppen starkare och nätterna längre.

En dålig dag kan se ut så här. Det första jag måste börja med är att ta mig upp ur sängen, vilket är svårt då jag oftast sover väldigt dåligt dessa nätter. När jag väl tagit mig upp får jag försöka ta en sak i taget. Framför allt ska jag försöka ta kontroll över ångesten så att inte den kopplar greppet om mig. Jag får svårt att få saker gjorda då ångesten tar väldigt mycket energi och gör mig väldigt trött. Tusen tankar som snurrar i huvudet samtidigt gör mig väldigt stressad och det blir också väldigt svårt att veta vad det är jag ska börja med.

Under de senaste månaderna har jag försökt hitta något sätt som ska göra det lättare för mig att klara av dagarna. Eftersom struktur och ordning och reda är oerhört viktigt för mig har jag försökt göra veckoschema. Tyvärr fungera inte det så bra för just mig, så nu skriver jag på post-it-lappar antingen på kvällen innan jag går och lägger mig eller direkt på morgonen när jag vaknar. Då får jag mer struktur i mitt huvud men kan ändå ta det in min takt och min ordning och bocka av varje punkt jag har gjort klart.

Träning är också något som gör att jag mår bättre, för mig är det den bästa medicinen. Då får kroppen och huvudet en chans att vila och koppla bort alla tankar och ångest för en stund och jag känner mig oftast lite piggare efter åt. Mer om träning i ett senare inlägg…

Har ni några frågor? Hör gärna av er…

Trevlig helg önskar jag!

Första Besöket…

Blogg3

 

Tidigt i morse tog jag och min mamma tåget till Stockholm för första besöket på kliniken där jag ska göra min neuropsykiatriska undersökning.

Dagen började dock inte så bra. Vi skulle ta min bil till tågstationen och så klart så hittar jag inte bilnyckeln när vi kommer ut till bilen. Något som kan ge vem som helst oro och panik. Tusen tankar hinner gå genom mitt huvud och för mig blir känslan att världen går under. Ångesten som redan finns där blir ännu mer påtaglig och stresspåslag blir enormt. För dig som är ”normal” kanske inte en oväntat händelse eller ändring av dit dags schema spelar så stor roll? Men för mig blir min dag så mycket mer komplicerad och mitt mående så mycket sämre om det inte blir som  jag planerat. Mitt huvud går på högvarv, mina tankar slår frivolter och mitt hjärta bultar okontrollerat. Allt detta tar så mycket energi att innan dagens ens är slut är jag totalt utmattad! Kommer skriva mer om det här i ett senare inlägg.

Idag var alltså mitt första besök på kliniken. Det är alltid lika jobbigt, trotts att jag har träffat så många psykologer och läkare genom åren. Varje gång du träffar en ny psykolog eller läkare ska du gå igenom hela ditt liv och din nuvarande livssituation. Idag var inget undantag. Utifrån vårt samtal idag skulle hon bedöma om hon tyckte att jag behöver genomgå en neuropsykiatriska undersökning. Och det är klart jag var nervös, även fast jag tycker att jag behöver det är ju inte de det samma som att hon tycker att jag behöver de! Men äntligen, efter snart 30 år av sökande kanske jag nu förhoppnings vis kan få ett svar på varför jag alltid har känt mig ”annorlunda” I nästa vecka ska jag upp till Stockholm två gånger för att fortsätta min neuropsykiatriska undersökning och det känns faktiskt som en lättnad. Konstigt kan tyckas, men jag tror att den som någon gång sökt efter vem man är förstår vad jag menar. Jag kommer fortfarande vara samma Carolin med eller utan ”diagnos”.

 

”Normal” på Utsidan ”Annorlunda” på Insidan…

Blogg

 

Det här är mitt första inlägg trotts att jag har haft den här bloggen ett år nu. Som vanligt så vill jag att det jag gör ska bli det bästa och har därför grunnat på länge hur jag vill lägga upp min blogg och vad jag vill med den. Tankar är en stor del av mitt liv och jag hoppas på att fånga er uppmärksamhet med det här inlägget. I det här inlägget har jag valt att använda mig av min presentation för att ni ska få en bild av vem jag är och vad jag kommer att skriva om. Om ni vill veta vem jag är fortsätt läsa lite till…

I Maj blir jag 30år, jag jobbar som säljare/makeup artist vilket är något jag brinner för, jag är gift och har två hundar. Vilket låter som ett helt ”normalt” liv. Och ”normal” är jag för dem flesta, men det är inte hela sanningen om mig och mitt liv…  Nu har jag bestämt mig för att berätta vem jag ”igentligen” är och dela med mig av mitt liv.

Sedan jag var väldigt liten har jag känt att jag inte är som alla andra. Att se ”normal” ut på utsidan speglar inte alltid insidan. Ångest och depression har blivit en del av den jag är men jag har aldrig fått något svar på varför jag mår som jag gör. Först när jag blev vuxen och började kolla upp och söka svar började pusselbitarna sakta falla på plats. Nu under våren 2016 kommer jag gå igenom en neuropsykiatrisk undersökning vilket innebär att jag kommer att utredas för Aspergers, ADHD/ADD. Följ gärna med på min resa efter ett svar jag har sökt större delen av mitt liv och mitt mål mot att öka förståendet och minska tabun för den psykiska ohälsan i vårt samhälle! Kanske kan  du lära dig något eller kanske känner du igen dig själv.

Imorgon ska jag på mitt första besök för min neuropsykiatrisk utredning. Gå gärna in imorgon och läs om hur det gick.