Väntetid Neuropsykriatiskutredning 2-3år…

En dag på jobbet som makeupartist och säljare i Göteborg…

Nu var det längesedan jag skrev här på bloggen. Har varit några hektiska veckor med jobb i Göteborg och besök på djursjukhuset med min lilla Naima. Faktisk ganska stolt över att jag har klarat av alla oförutsägbara händelser utan Jonny! Vanliga vardagliga saker som att tillexempel ringa ett telefonsamtal är en väldigt stor och jobbig sak att göra för mig. När Jonny har varit borta har jag blivit tvungen att klara av vissa av dessa saker, vilket jag så här i efterhand är väldigt stolt över. 

För drygt en vecka sedan kom Jonny äntligen hem efter att ha tillbringat de senaste 2.5 månaderna i Florida på träningsläger med kanotlandslaget. Det är så skönt att han äntligen är hemma igen. Men med all anspänning som har varit när Jonny har varit borta släppte allt när han kom hem och har gjort att jag kommit in i en dålig period igen. Helt orkeslös och konstant trött. 

Så nu till ämnet och min rubrik: Väntetid Neuropsykriatiskutredning 2-3år. Den psykiskaohälsan och självmordsstatistiken ökar i vårt samhälle varje år! När ska de vända? Så länge det är katastrof långa väntetider inom psykiatrin gör det ju knappast att den statistiken blir bättre, eller?

Eftersom det forfarande är tabubelagt att prata om psykiskohälsa och psykiska sjukdomar inte klassas som vilken annan kronisk sjukdom som helst, tror jag tyvärr inte att självmordsstatistiken kommer att minska! Snarare tvärt om.

Jag har varit inskriven på psykiatrimottagningar i omgångar, gått hos ett flertal psykologer och sökt hjälp hos olika vårdcentraler i mitt liv. Och det slutar alltid med samma sak, dem vill medicinera med antidepressiva mediciner istället för att verkligen gå till botten med allt och utreda var felet igentlige ligger. 

Att få en diagnos för mig känns inte som något negativt, snarare tvärt om! Får jag en diagnos så kommer de hjälpa mig på många sett och jag får framför allt svar på en fråga jag haft med mig hela livet. Vem är jag och varför är jag inte som ”alla” andra. 

Det senaste året har mitt mående bara blivit sämre och sämre och jag har känt att jag inte orkar mer. Jag har dragit mig för att söka hjälp då jag vet hur man blir behandlad på vårdcentraler och av psykiatrin. Jag vet att jag inte kommer få den hjälp jag vill ha och om de mot förmodan bestämmer sig för att ge mig den hjälpen, i mitt fall en neuropsykriatiskutredning kommer de dröja 2-3år innan jag får den. Det hinner hända mycket på 2-3år och mitt mående kommer med all sannolikhet ha hunnit nå botten då! 

Jag har haft turen och möjligheten att kunna söka mig till en privat klinik, vilket är få förunnat! Ska det behöva vara så? Är det inte samhällets ansvar att ge den vård som du behöver oavsett vilken sjukdom du har? 

Det gör mig väldigt upprörd att inte alla sjukdomar tas på lika stort allvar, alla sjukdomar som kan sluta med att någon dör borde ses med lika stort allvar! 

Eftersom den psykisk vården inom landstingen är så eftersatt, gör det så att många söker sig till den privata vården istället. Något som tyvärr gjort att det finns många som bara vill lura dig på pengar. Vilket är jätte tråkigt då alla vi som söker oss dit gör det för att vi vill ha hjälp och inte får den genom landstinget! Det är svårt att hitta de seriösa klinikerna när ingen ”vågar” eller vill prata om sina utredningar. Jag märkte detta när jag själv försöket hitta en privat klinik. Jag hitta inga recensioner, verken av privat personer eller sidor som vänder sig till oss med psykiskohälsa! Vilket jag tyckte var väldigt konstigt. De jag hittade var skrivan av kvällstidningar och sa inte mycket positivt om någon klinik. Detta gjorde att jag ännu mer vill dela med mig av min historia. Vi måste våga prata om det, annars kommer vi aldrig få en vändning tillsammans är vi starka!

Imorgon åker jag upp till Stockholm och Wemind igen för att fortsätta min utredning. Blir åter igen en påfrestande och jobbig dag men som förhoppningsvis slutar i något positivt!

Våga va dig själv, vi är alla olika och tur är väl de! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s